Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samia krafter. Vad var upphovet till det underbara
ljudet? Vad var denne Solsångare, denne
Stjärnornas son, denna hemlighetsfulla gudomlighet, lika
djuriskt formad som de svartulliga och aplika
människodjur som dyrkade honom, och vars silverklara och
tjurlikt dånande sånger och befallningar han så länge
hört på ett avstånd som var tabu för honom?
Han hade ej lyckats muta Ngurn med den
självklara utsikten att få röka in hans huvud då han
var död. Gngngn, fastän idiot och hövding, var för
idiotisk, för mycket under Ngurns kommando, för
att tas med i räkningen. Återstod Balatta, som
fortfarande tillbad honom alltsedan den stund då hon
träffade på honom och petade upp hans blå ögon
till att skåda hennes groteska kvinnliga fulhet. Hon
var en kvinna, och han hade länge vetat att det
enda sättet att förmå henne att förråda sin stam
var att vädja till hennes kvinnohjärta.
Bassett var kinkig. Han hade aldrig övervunnit
sin första fasa över Balattas ohyggliga fulhet.
Hemma i England hade kvinnligt behag, även i bästa
fall, endast haft en svag effekt på honom. Men med
en beslutsamhet, som endast hos en man i stånd att
bli martyr för vetenskapens skull, grep han sig nu an
med att kränka hela sin naturs finess och känslighet
genom att göra sin kur för denna obeskrivligt
motbjudande negress.
Han ryste, men med bortvändt ansikte dolde han
sina grimaser och sväljde sitt äckel, då han lade
armen om axlarnas smutsskorpa och kände hennes
ulliga, av härsken olja luktande hår snudda vid sin
hals och haka. Men han nästan skrek då hon så
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>