- Project Runeberg -  Den röde guden /
28

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het som här utan tvivel förefanns kunde ej vara
resultatet av en tillfällighet. Det var helt säkert ett barn
av klokskap, avlägsen och ofattbar, som arbetade rent
materiellt, i metaller. Han stirrade häpen på
underverket, och i hans hjärna brusade en vild hetsjakt
av-gissningar angående denne fjärran ifrån komna gäst,
som hade vågat sig ut i rymdens natt, ilat förbi
stjärnorna och nu reste sig framför honom och över
honom, uppgrävdt av tåliga människoätare, urgröpt och
lackeradt genom eldbad i två olika luftlager.

Men var färgen framkallad av hettans inverkan på
en känd metall? Eller var den en inneboende
egenskap hos själva metallen? Han stack in udden av
sin pennkniv för att undersöka materiens konsistens.
Ögonblickligen brast hela kitteln ut i väldiga
viskningar, skarpt protesterande; de hade nästan en
guldklang, om man kan säga att en viskning klingar,
deras ton steg och sjönk, registrets bägge yttersta
punkter hotade att sluta cirkulera och smälta samman
till det dån snarlikt en tjurs vrålande, som han så
många gånger hade hört på tabuavstånd.

Glömmande ali försiktighet och att det kanske kunde
gälla livet, förhäxad av detta otänkbara och
ofattliga, höjde han armen till ett kraftigt hugg med
kniven, men hindrades av Balatta. Hon reste sig på sina
knän i förtvivlad skräck, slog armarna om honom och
besvor honom att avstå. I sitt vilda begär att göra
intryck på honom bet hon sig själv i armen så att
tänderna trängde ända in till benpipan.

Han märkte knappt vad hon gjorde, men han gav
mekaniskt vika för sina mildare instinkter och
hejdade sin kniv. För honom hade människolivet krympt

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free