- Project Runeberg -  Den röde guden /
34

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till civilisationen. Sedan skulle han komma tillbaka
dit med en expedition och, om också Guadalcanals
hela befolkning skulle nedgöras, ur den rödes hjärta
tvinga fram budskapet till vår värld från andra världar.

Men Basetts återfall blevo allt tätare, hans korta
konvalescenser allt kraftlösare, hans perioder av
medvetslöshet allt längre, och trots allt vad hans ofantligt
starka konstitution förespeglade honom kom han
slutligen till det resultatet, att han ej skulle leva så länge
att han kunde vandra över gräsfälten och genom de
farliga stranddjunglerna och komma ner till havet.
Han tacklade av medan Södra korset steg allt högre
på himlen, och nu visste till och rned Balatta att han
skulle dö före den av hans tabu bestämda
bröllopsdagen. Ngurn gjorde själv utflykter och samlade
bränsle till inrökningen av Bassetts huvud och skröt för
honom hur skickligt han skulle gå till väga, då
Bassett var död. Själv tog Bassett det lugnt. Livet hade
sjunkit för länge och för djupt inom honom för att
han skulle vara rädd för det förestående utslocknandet.
Han fortfor att envisas under omväxlande perioder av
fullständig och halv medvetslöshet, varunder han
liksom drömmande och frånvarande undrade om han
verkligen en gång sett den röde guden eller om
alltsammans endast varit feberfantasier.

Så kom den dag då allt töcken och alla
spindelvävar skingrades, då han kände sin hjärna klar som
en klockas klang och tydligt bedömde sin kroppsliga
svaghet. Han kunde varken lyfta hand eller fot. Han
hade så föga makt över sin kropp att han knappast
visste av att han hade någon. Kroppen hade endast
ett svagt fäste vid själen, och under sina korta klar-

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free