Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tråkiga var att jag just inte hade något sällskap
av dem. Knappt hade jag blivit lite närmare bekant
med en av dem, förr än han flux la’ sig att dö —
utom en eldare som hette Andrews, och han blev
rubbad på fullt allvar.
»Jag förtjänade bra på mitt jobb alltifrån början
och bodde i Quito och bodde i ett stenhus med tak
av väldiga spanska tegelpannor, som jag hade hyrt.
Och jag hade aldrig mycket bråk med smörjburkarna,
för jag lät dem åka gratis i tendern eller på
kofånga-ren. Skulle jag köra av dem? Kommer aldrig i fråga.
Jag såg nog när Jack Harris körde bort några stycken,
och se’n fick jag vara med på hans begravning muy
p r o n t o . ..»
»Tala engelska», väste det lilla kvinnset bredvid
honom.
»Sarah tål inte att jag talar spanska», sade han
urskuldande. »Det gör henne så nervös, att jag har
lovat henne att låta bli. Ja, som sagt, jag mådde godt
och allt gick utmärkt och jag lade av på mina löner
för att få komma tillbaka till Nebraska och gifta mig
med Sarah, då jag träffade på Vahna —»
>/Den slinkan!» väste Sarah.
»Seså, Sarah», bönföll hennes jätte till man, »jag
bara nämner henne, annars kan jag ju inte tala om
guldklimpen. Det var en kväll som jag körde loket
— utan tågsätt — ner till Amato, ungefär trettio miles
från Quito. Seth ]Männers var min eldare. Jag höll
på att lära honom sköta maskinen själv, och jag lät
honom ta hand om loket medan jag satt på hang
plats och tänkte på Sarah här. Jag hade just fått
ett brev från henne, där hon som vanligt bad mig
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>