- Project Runeberg -  Den röde guden /
65

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommit på svarta listan under den stora strejken,
och att jag var gift med Sarah här. Ja, det är mitt
allvar. Jag visste ingenting alis om mellantiden, och
då Sarah försökte tala om det, fick jag ondt i
huvudet. Jag menar, jag var konstig i huvudet, och det
visste jag.

»Och så en kväll då jag satt på verandan utanför
hennes fars gård uppe i Nebraska, kom Sarah ut
och lade den här guldflisan i min hand. Hon hade
nyss hittat den innanför det trasiga fodret i nattsäcken
jag haft med mig från Ecuador — fastän jag inte på två
år hade vetat att jag hade varit i Ecuador eller i
Australien eller någonting! Ja, jag satt där bara och
tittade på guldflisan i månskenet och vände på den
och undrade vad det var och var den hade kommit
ifrån, men så smällde det till plötsligt i mitt huvud,
som om något hade gått sönder, och då såg jag Vahna
ligga utsträckt på det stora guldblocket och gubben
med örnnäbben stå och svänga med flintkniven och
. . . och allt det där. Det vill säga, allt vad som hade
händt från det jag först lämnade Nebraska och tills
jag kravlade mig fram ur snön, sedan de vräkt ner
mig från bergstoppen. Men allt vad som händt
sedan hade jag alldeles glömt. Då Sarah sa’ att jag
var hennes man, ville jag inte höra på henne. Hela
hennes familj och prästen som hade vigt oss måste fram
och intyga, innan jag trodde på henne.

»Sedan skrev jag till Seth Männers. Järnvägen hade
inte tagit livet av honom än, och han klarade upp
saken för mig. Jag skall visa er hans brev. Jag har
dem på hotellet. En dag, skrev han, då han var ute
på sin vanliga tur, kravlade jag mig ut på spåret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free