- Project Runeberg -  Den röde guden /
101

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för tung över honom, svagheten under sjukdomen
och tystnadens och köldens letargiska dvala var för
djup. Endast utifrån kunde verkligheten tränga sig
på honom och åter inom honom väcka ett medvetande
av något verkligt. Eljes skulle han glida genom det
omedvetnas skuggrike ner i förintelsens allmörker.

Men den kom, denna yttre stöt från verkligheten
och träffade hans örhinnor som en högljudd, frustande
fnysning. I en temperatur, som på tjugu dagar aldrig
höjt sig över femtio grader under noll, hade inte
en vindfläkt rört sig, och icke det ringaste ljud hade
brutit tystnaden. Liksom opierökaren på sin bädd
riktar sina ögon från drömmens vidder på det usla
lilla kyffets trånga väggar, så stirrade gamle Tarwater
med dimmiga ögon framför sig, tvärsöver den döende
elden, på en stor älg som tittade häpen på honom.
Han släpade sitt sårade ben efter sig, och tycktes
vara alldeles utmattad; även han hade strövat blindt
omkring i skugglandet och vaknat till verkligheten
just som han var nära att trampa i Tarwaters eld.

Han drog slappt den stora tjockt yllefodrade
pälshandsken av sin högra hand. Då han försökte fann
han att pekfingret var för dvalet för att kunna trycka
av. Försiktigt och långsamt — det tog flera
minuter — förde han in sin bara hand under filtarna,
in under skinnparkan, genom bröstöppningen på
skjortan och in i den tämligen varma armhålan. Det gick
många minuter innan fingret kunde röra sig; sedan
lyfte han lika långsamt upp bössan till axeln och
sköt på det stora djuret tvärsöver elden.

Eftet skottet dignade den ena av de båda
skuggvärldsvandrarna ner i mörkret, och den andra reste

101

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free