Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturligtvis ämnar jag inte sluta förrän jag fåp tre
hundra tusen fullt. Det är därför jag har kommit
hit.»
De skrattade och klappade händerna åt hans
ärelystnad och ansågo att de måste ta rätt på en mera
givande å för hans räkning. Och Gamle hjälten
resonerade som så att då våren kom och han blev kryare,
skulle han ge sig ut själv och se sig om litet.
»Vem vet», sade han och pekade på en
bergssluttning på andra sidan om dalbottnen, »mossan under
snön där borta kanske rentav slingrar rötterna om
idel guldklimpar.»
Han sade ej mera, men då solen steg högre och
dagarna blevo längre och varmare, tittade han ofta
tvärsöver ån på den tydliga platåformationen
halvvägs uppåt berget. Och en dag då det töade starkt
på, gick han över ån och klättrade upp till platån.
På soliga fläckar hade marken redan tinat upp till
en tums djup. På ett sådant ställe lutade han sig
ner, grep tag i en mossrugge med sina stora knotiga
händer och ryckte upp den med rötterna. Solen
blänkte på någonting som skimrade gult. Han riste
sin handfull mossa, och grova guldklimpar föllo som
hagel på marken. Där var Gyllene skinnet redo att
dras av.
Alaskas annaler ha icke alldeles hoppat över
som-marrusningen 1898 från Fort Yukon till platån på
Tarwaterberget. Och då Tarwater sålt sina
inmutningar till Bowdiebolaget för en halv miljon jämnt
och begav sig ner till Californien, red han en
mulåsna på en nyanlagd väg med bekväma turisthyddor
här och där vid vägen, ända till hamnen i Fort Yukon.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
