Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De små grå ögonen, som aldrig blinkade eller rörde
sig, voro vassa och skoningslösa som döden och ändå
absolut uttryckslösa. Han förde med sig som en
iskyla, och Skäggis och Tjockis drogo sig
instinkt-likt tillsammans för att söka skydd hos varandra mot
en fara som de ej kunde säga vari den bestod.
Skäggis passade på och smög handen nära en stor tung
sten för den händelse den skulle behövas. Tjockis
följde hans exempel.
Sedan sutto de där båda och slickade sig om
munnen, förlägna och skamsna, medan den förskräckliges
stela ögon borrade sig in i dem, än i den ene än i
den andre, och sedan riktades på stenarna de lagt
i ordning åt sig.
»Hm», fnös den förskräcklige i så hemskt hotande
ton att Skäggis och Tjockis ofrivilligt lade handen på
sina vapen à la grottinvånarne.
»Hm», upprepade den andre och dök ner med sin
enda rovdjurstass i rockens sidoficka. »Ni tro väl att
ni två prissar skulle lätt göra kål på mig?»
Tassen dök upp och höll en tung jämten i
beredskap.
»Vi ha ingen lust att bruckla med dig,
Hummel-stör», sade Tjockis darrande på målet.
»Vem i helvete är du, som kallar mig för Hummel
-stör?» lydde det snäsiga svaret.
»Jag? Jag är bara Tjockis, och som jag aldrig
har sett dig förr .. .»
»Och det där är väl Skäggis, han med den
livade lilla lyktan som dansar tango i ögonbrynet och
den nyfikna näsan som sneglar åt alla väderstreck
på en gång?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
