Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog. Hur de rakade hade det i Skåne i kung Harald Blåtands tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PROLOG
HUR DE RAKADE HADE DET I SKÅNE I KUNG
HARALD BLÅTANDS TID
MÅNGA oroliga män foro bort från Skåne med Bue
och Vagn och hade ingen lycka i Hjörungavåg; andra
följde Styrbjörn till Uppsala och föllo med honom. När det
spordes hemma att få voro att vänta tillbaka, blevo
sorgekväden framsagda och minnesstenar resta, varpå allt
förståndigt folk var överens att det var bäst som skett, i det
man nu kunde hoppas på mera stillhet än förr och färre
ägoskiften med eggjärn. Det blev nu ymniga år, både med
råg och sill, och de flesta trivdes gott; men de som tyckte
att grödorna kommo långsamt foro till England och
Irland och hade god härnad, och många stannade därute.
Nu hade rakade män börjat komma till Skåne, både
från saxarnas land och från England, för att predika den
kristna läran. De hade mycket att tala om, och folk var
först nyfiket och lyssnade gärna; och kvinnor funno det
nöjsamt att doppas av främlingarna och få en vit särk till
skänks. Men snart hade främlingarna ont om särkar; och
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
