Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog. Hur de rakade hade det i Skåne i kung Harald Blåtands tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudsmännen hade därvid lovat att värre elände skulle
drabba honom, om han åter hemfölle åt blot eller visade
sig ljum i tron. Därför befallde kung Harald, sedan han
blivit rörlig igen och kunnat taga till sig en ung morisk
slavinna, som Olof med Ädelstenarna, konung av Cork.
sänt honom som vängåva, att allt folket skulle låta sig
kristnas; och ehuru sådant tal tycktes sällsamt från den
som själv härstammade från Odin, lydde många hans
påbud, ty han hade styrt länge och med lycka och hade
därför mycket att säga i landet. Han lade de hårdaste straff
på dem som buro hand på präster; och i Skåne tilltogo nu
dessa i antal, och kyrkor byggdes på slätten; och de gamla
gudarna började komma ur bruk utom i sjönöd och vid
kreaturssjukdom.
Men i Göinge skrattades mycket åt allt detta. Ty folket
i gränsskogarna hade lättare för att skratta än det
förståndiga folket på leran, och åt kungars befallningar
skrattade de mest. I de trakterna nådde få mäns makt längre än
deras högra arm, och från Jellinge till Göinge var lång
väg även för de största kungar. I gamla dagar, på Harald
Hildetands och Ivar Vidfamnes tid och dessförinnan, hade
kungar brukat komma till Göinge för att jaga vildoxar i
de stora skogarna, men sällan i andra ärenden. Sedan dess
hade vildoxarna tagit slut, och kungars besök med dem;
och om nu någon kung retade upp sig över ohörsamhet
eller mager skatt och hotade att komma dit, brukade han
få det svaret, att inga vildoxar synts till i trakterna, men
att man skulle underrätta om så skedde, och taga vänligt
emot honom då. Därför var det sedan länge ett stäv hos
gränsborna, att bland dem skulle ingen kung komma
förrän vildoxarna kommo tillbaka.
Så förblev allt som det varit i Göinge, och ingen
kristendom kom i gång där. De präster som försökte sig dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
