Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - III. Hur de seglade söderut och hur en god vägvisare blev funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur glupsk han än kunde känna sig efter det ena och det
andra, och Toke höll detta för att vara det troliga; ty det
såg inte ut, tyckte han, som om guld och kvinnor
förekommo allmänt i dessa nejder.
De foro längs låga kuster, där intet sågs utom sand och
kärr och en och annan fiskarhydda; de kommo förbi
uddar där höga kors stodo uppresta, och de förstodo då att
de nått till de kristnas land och till frankiska kuster. Ty
de kunniga ombord kände till att dessa kors först satts
upp av den store kejsaren Karl, alla kejsares stamfader,
för att hålla nordiska sjöfarare borta från landet; men
nordmännens gudar hade varit starkare än hans. De
stucko in i sund och vikar vid hotande stormbyar och för
att övernatta och sågo vattnen, saltare och grönare än
dem de hittills känt, häva sig och sjunka vid ebb och
flod. Inga skepp syntes till och inga människor, men
stundom märken efter gammal bygd; ty fordom hade
här funnits gott om byar, innan nordmännen kommo.
Men allt var sedan länge utplundrat och lagt öde, och
först långt söderut kunde sjöfarare numera räkna på
vinning.
De kommo ned där havet smalnade mellan England
och fastlandet; och det blev tal om att sticka över till
England. Ty de kände till att konung Edgar nyligen dött
och efterträtts av omyndiga söner; detta hade bringat
landet i gott rykte bland vikingar. Men Krok och Berse
och andra bland de klokaste höllo före att frankernas
land alltjämt var det bästa, om man bara komme långt
nog åt söder; ty kungen av Frankrike och kejsaren av
Tyskland lågo i strid med varandra om sina gränsmarker,
och när sådant var i gång brukade av ålder kusttrakterna
vara ypperlig mark för nordmän.
Därför förblevo de på den frankiska sidan; men de lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
