Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - V. Hur Kroks lycka ändrade sig två gånger och hur Orm blev vänsterhänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet; två vakter med bågar och svärd följde honom
överallt för att skydda honom. Nära skeppet värmdes
beck i en stor kittel, och därbredvid stod en tunna med
dricksvatten åt slavarna.
Krok och Gunne stodo vid tunnan och drucko, när en
av slavarna kom bärande med sin kamrat, som halkat
under arbetet och skadat sin fot så att han inte kunde stödja
på den; han sattes ned och fick dricka, och
uppsyningsmannen kom för att se vad som stod på. Den skadade
låg på marken och jämrade sig, och uppsyningsmannen,
som var misstrogen av sig, snärtade honom för att se om
han inte kunde stå på benen. Men den skadade blev
liggande, och alla i närheten hade ögonen på honom.
Krok stod få steg bakom, på andra sidan tunnan; han
makade sig närmare och drog Gunne med sig och hade
plötsligt blivit kvitt sin liknöjdhet. När han var nära
nog och såg att kedjan räckte till, tog han ett språng och
grep uppsyningsmannen i bältet och nacken och svängde
honom upp i luften. Denne gav till ett stort bölande, och
den vakt som stod närmast vände sig om och rände
svärdet i Krok. Men Krok tycktes inte märka något, utan kom
ett par steg åt sidan och satte uppsyningsmannen med
huvudet nedåt i det kokande becket; i detsamma högg
den andre vakten honom över huvudet. Krok vacklade
men höll ögonen på vad som syntes av uppsyningsmannen;
han skrattade och sade:
— Nu har det bättrat sig med min lycka.
Därmed föll han och dog; och från alla slavarna som
sågo detta steg ett stort rop av glädje vid att se ett
sådant slut för uppsyningsmannen. Men Kroks män kände
också sorg, och det blev sedan ofta talat mellan dem om
Kroks bedrift och om hans sista ord. De voro överens om
att han gjort ifrån sig som en hövding; och de hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
