Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VI. Om juden Salaman och härskarinnan Subaida och hur Orm fick svärdet Blåtunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda, fast vittnen funnos som sågo att allt gick rätt till.
Almansur är en skarpsynt herre, i detta som i allt annat,
och därför bör Toke taga sig väl i akt i denna sak.
Toke sade att därmed var det ingen fara; och vad han
nu mest hade i tankarna var att finna ett gott namn för
sitt svärd. Ty ett sådant svärd som hans var säkert av
lika gott smide som svärdet Gram, som var Sigurds, eller
Mimming, som var Didriks, eller Skofnung, som Rolf
Krake bar; och därför borde det ha ett namn liksom de.
Likväl kunde han inte finna något som syntes honom
gott nog, fast han ofta tänkte efter. Men Orm kallade sitt
Blåtunga.
De lämnade Salaman med många tacksägelser och
fördes till Almansurs palats och togos emot av en hövitsman;
de blevo härklädda och fullt väpnade och började sin tjänst
i livvakten. Och för sina sju landsmän var Orm hövding.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
