Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de trädde ut ur boden med blodiga vapen, kommo
några män fram mot dem, för att se vad bullret gällde,
men vände vid deras åsyn och sprungo sin väg. Toke höll
ut sitt svärd framför sig: tjockt blod rann ned längs
klingan och droppade från udden i stora droppar.
— Nu ger jag dig namn, Blåtungas syster, sade han.
Rödnäbba skall du heta efter detta.
Orm såg efter männen som flydde undan.
— Det blir bäst att vi också få brått, sade han, ty nu
äro vi fredlösa i detta land. Men det var hämnden värd.
De skyndade till skeppet och sade de andra vad som
hänt; skeppet lade genast ut, fast det nu var mörkt. Alla
voro glada att Krok blivit hämnad, och de förstodo att det
nu brådskade att komma bort från detta land; de hjälptes
åt att få god fart på roddarna. Orm själv stod vid
styråran och spanade ut i mörkret; Almansurs båda skrivare,
som inte visste vad som hänt, lågo åt honom med frågor,
men fingo föga svar; och till sist kom skeppet lyckligen
ut ur viken och fick vind från söder, så att seglet kunde
sättas. De höllo norrut och ut från land tills dagningen
kom; och intet förföljande skepp syntes till.
De sågo ett par öar på höger hand, och Orm lade till
vid den ena. Han satte de båda skrivarna i land och
skickade hälsning med dem till Almansur.
— Från en sådan herre vilja vi inte fly utan att säga
ifrån, sade han. Säg honom därför från oss alla, att det
blev vårt öde att dräpa sex av hans män, emedan vi hade
hämnd efter Krok, vår hövding; och sex mäns liv var
inte för mycket för hans. Vi taga med oss skeppet och dess
slavar, och den förlusten märks nog inte mycket för
Almansur; och klockan ta vi också med, ty den ger stadga
åt skeppet, och vi ha farliga hav framför oss. Vi tycka
alla att han varit oss en god herre; och om inte detta kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
