Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gamla män dogo hastigt, i sängen eller på dryckesbänken; så hade det gått med gamle kung Gorm, som efter en
myckenhet julfläsk legat två dagar mållös och därpå dött;
och kung Sven ville vara där skattkistorna funnos, när
hans fader fölle ifrån. Många jular hade han nu kommit
förgäves, och hans otålighet blev större för varje år. Hans
män voro väldiga härmän, morska och påstridiga, och hade
svårt att hålla sämja med kung Haralds husfolk; och
därmed var det nu ännu sämre än förr, sedan kung Harald
blivit kristen och många av hans män med honom. Ty
kung Sven höll sig till den gamla läran och skrattade argt
åt sin faders omvändelse; han sade att danerna skulle
sluppit sådant gyckel om den gamle haft vett att dö i tid.
Men detta sade han inte högt medan han var i Jellinge,
ty kung Harald hade lätt för att komma i raseri och var
då farlig för alla. De hade ingenting att säga varandra
efter hälsningarna, och från sina högsäten i gästabudshallen
drucko de inte varandra till mera än nödigt.
Dagen före jul blev det snöstorm, men därpå lugnade
det av och blev kallt; och på juldagens morgon, när
prästerna sjöngo julmässa och kungsgården låg svept i en god
ånga från tillredelserna i kokhuset, kom ett stort
långskepp upp från söder och höll in mot bryggorna med
stormslitet segel och isade åror. Kung Harald satt i mässan
och väcktes av budet; han undrade vilka dessa gäster
kunde vara och gick upp på svalen för att se på skeppet. Det
var ett högbordat skepp; och förstammens röda
drakhuvud satt högt på en krum hals och hade is mellan käftarna
efter den hårda sjön. Män med isbark på kläderna sågos
gå i land, och bland dem en högvuxen hövding i blå kappa
och en i röd; den i rött var väl så lång som den andre.
Kung Harald betraktade allt, så gott han kunde urskilja
för avståndet, och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
