Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskad av Gud och lik mig, fast det är sant att han hade
flera kvinnor, Och nu är det min tanke att biskopen må
berätta först, innan han blivit trött av maten och ölet; ty
med juldrickandet trives han inte så bra som vi, emedan
han inte fått vänja sig i tid. Och efter honom skola andra
berätta sitt, de som varit i Hjörungavåg, eller med
Styrbjörn bland venderna, eller på andra håll. Och här sitta
också män som varit ända i Hispanien och kommit
seglande till mig med en helig klocka, som varit mig till stor
nytta; och även dem vilja vi gärna lyssna till medan detta
gille varar.
Alla tyckte att kung Harald talat vist, och det blev som
han sagt; och den kvällen, sedan facklorna burits in,
berättade biskopen om kung David och hans son Absalom.
Han talade högt, så att alla kunde höra honom, och med
mycken klokhet; och alla utom kung Sven tyckte om hans
historia. När biskopen talat slut, sade kung Harald att den
historien kunde vara väl värd att lägga på minnet, både
för den ene och den andre; och Styrbjörn skrattade och
drack kung Sven till och sade:
— Det vore kanske ett gott råd åt dig, att du efter
detta skure ditt hår lika kort som en biskops.
Kung Harald tyckte om detta yttrande och slog sig på
låren och kom i sådant skratt att högsätesbänken skakade;
och när hans män och Styrbjörns sågo sina herrar skratta,
stämde de alla in, även de som ingenting hört, så att hela
hallen rungade. Men kung Svens män tyckte illa om detta;
och han själv vitnade av ilska och mumlade någonting
och bet sig i läppskägget och såg farlig ut, som om han
vore beredd att springa upp och bli våldsam. Styrbjörn
satt framåtlutad och såg på honom med sina bleka ögon,
som det inte kom någon blinkning i, och smålog; och det
var nu stor oro i hallen och såg ut att arta sig dåligt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
