Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att själv ha fått sår som behövt förbindas. Bland de mest
talföra var Dyre; han frågade Orm om han vore rädd för
hosta i graven, och därpå vände han sig till sin broder och
bad honom att nöja sig med kedjan för egen del och låta
honom, Dyre, få Orms svärd.
Toke hade suttit sorgmodig, sedan han avbrutits i sin
berättelse, och mumlat för sig själv och druckit; men när
han hörde vad Dyre sade, kom det liv i honom. Han högg
sin matkniv i bordskivan framför Dyre, så att den blev
stående djupt i träet, och slängde sitt svärd, odraget,
bredvid kniven; därpå vräkte han sig fram över bordet, så
snabbt att Dyre inte hann vika undan, och grep honom
vid öronen och i kindskägget och tryckte ned hans
ansikte mot vapnen och sade:
— Här ser du vapen lika goda som Orms; men du skall
vinna dem själv, om du vill ha dem, och inte tigga av
andra.
Dyre var en stark man, och han grep kring Tokes
handlovar och tog hårt i; men detta gjorde ont i skägg och
öron, och han stönade och kunde inte komma loss.
— Här håller jag dig till samtal i all vänlighet, sade
Toke; ty kungsfreden härinne vill jag inte störa. Men jag
släpper dig inte förrän du lovat att slåss med mig; ty
Rödnäbba trivs inte sysslolös när hennes syster är ute.
— Släpp mig, sade Dyre med munnen mot bordet, så
skall jag döda dig så fort jag når dig.
— Nu har du lovat det, sade Toke; och därmed släppte
han honom och blåste ur sina handflator bort en del
skägg som lossnat.
Dyre var röd om öronen men eljest vit av raseri och såg
först ut att knappt ha kvar mål i munnen. Han reste sig
och sade:
— Detta gör jag upp med dig genast; och så blir det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
