Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - X. Hur Orm miste sitt halsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har du kommit för att hämnas den skada jag vållat din
broder?
Flickan reste sig och kastade sked och kanna bort åt
eldstaden, så att soppan stänkte omkring, och stod och
stirrade vredgat på Orm; men därpå mildrades hon och
skrattade till och satte sig åter på sängkanten.
— Du är inte rädd för att visa att du är rädd, sade hon,
det berömmet ger jag dig; men vem av oss båda som har
det sämst ställt med förståndet kan vara ovisst. Men jag
såg när du slogs med Sigtrygg, och det var en god kamp;
och det skall du veta, att ingen blir min ovän av att göra
min bror Sven skada. Och Sigtrygg hade gått odräpt
alltför länge, Det stank ur hans gap på långt håll, och
mellan honom och Sven var det tal om att han skulle få mig
till hustru. Om det blivit så illa, skulle han inte levat
många nätter i det giftet, ty jag håller inte till godo med
vilken best som helst. Men nu är jag dig stor tack skyldig
för din hjälp i denna sak.
— Du är stursk och oblyg och kanske värre att klösas
med än de flesta, sade Orm; men så är det väl med
kungadöttrar. Och jag vill inte neka till att du synes mig för
god för en sådan som Sigtrygg. Men själv har jag fått stor
skada av den striden och vet nu inte hur det kan sluta för
mig.
Ylva klämde spetsen av sin tunga mellan tänderna och
nickade och såg tankfull ut.
— Det finns kanske fler än du och Sigtrygg och Sven
som haft skada och förlust av den striden, sade hon. Jag
har hört om ditt halsband som Sigtrygg ville ha; det sägs
att du fått det av Sydlandets konung och att det är det
skönaste av alla smycken. Nu vill jag att du låter mig få
se det; och du behöver inte vara rädd att jag tar det och
springer, fast det kunde blivit mitt om Sigtrygg segrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
