Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stadigt och välseglande, fast litet; men Åke ville
ingenting ge, enär det var utländskt och illa hopkommet
och av föga värde, så att han ändå menade sig i fara att
förlora på handeln. Slutligen togo de Hallbjörn stallare
till skiljoman, och handeln blev avslutad utan strid, men
med föga vinst för Orm och Toke.
Ingen av dem hade lust att gå till Styrbjörn, ty de hade
båda annat i tankarna; och Orms krafter kommo endast
långsamt tillbaka, så att han trodde sig skola bli bräcklig
för livet. Det tyngde honom också att skiljas från Ylva;
och kung Harald hade nu satt ett par käringar att vakta
henne, för att de inte skulle råkas för mycket i förtid.
Men fast käringarna voro flinka av sig, klagade de att
kungen givit dem en syssla som var för svår för deras
gamla ben.
När flottan låg färdig att segla ut, lät kung Harald alla
skeppen välsignas av biskopen; men han ville inte ta
honom med på resan, för den dåliga väderlyckas skull som
alla präster hade. Biskopen ville till Skåne för att se till
sina präster och kyrkor där och räkna de omvända, men
kung Harald sade att detta finge vara till nästa gång
skepp seglade ditåt: själv tänkte han aldrig ha någon
biskop med sig på sjön, inte ens en vanlig präst.
— Ty jag är för gammal för att leka med olyckan, sade
han; och det veta alla sjöfarare, att havsrån och havstroll
och alla makter i havet inte ha så stor fiendskap mot
någon annan som mot de rakade; dem vilja de dränka så fort
de komma till sjöss. Guld-Harald, min brorson, seglade en
gång hem från Bretagne med många nytagna slavar vid
årorna och fick storm och yrväder och den värsta sjö, fast
det var tidigt på hösten; och när hans skepp höll på att
förgås, såg han efter och fann två rakade män bland sina
roddare; och sedan han kastat dem överbord, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
