Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är lite smått som jag bytt mig till åt käringen
därhemma, mor min, ifall hon ännu är i livet, sade Toke.
Det kan vara rätt att ha något med hem åt henne, när
man varit borta så länge som jag.
Kung Harald nickade och tyckte att det var en god
sak när unga män hade omtanke och vänlighet för sina
föräldrar; för egen del, sade han, hade han aldrig märkt
mycket av den sorten.
— Och nu, sade han och satte sig på kistan, är jag
törstig och vill ha en klunk öl innan vi skiljas.
Det knakade i kistan för hans tyngd, och Toke såg
orolig ut och steg närmare; men kistan höll. Orm tappade
öl ur ett ankare och räckte kungen, som drack för god
resa. Han strök fradgan ur skägget och sade att det var
ett märkligt ting att öl alltid smakade bäst till sjöss; och
därför ville han ha kannan fylld en gång till. Det fick
han, och tömde den långsamt; därpå nickade han avsked
och gick i land och bort till sitt stora kungsskepp, där nu
hans märke sattes upp, som var av rött silke, och med två
korpar sömmade i svart med utbredda vingar.
Orm såg på Toke.
— Varför är du så blek? sade han.
— Jag har mina bekymmer, jag som andra, sade Toke.
Du själv ser inte mycket blomstrande ut.
— Jag vet vad jag far bort ifrån, sade Orm; men ingen
klokhet kan veta vad jag kommer tillbaka till, eller om
det blir när jag tänkt.
Nu lade alla skeppen ut till sjöss och styrde olika vägar.
Kung Harald med sin flotta höll ned mellan öarna,
men Orms skepp rodde uppåt längs kusten för att komma
norr om Själland. Vinden var god för kungens skepp, så
att de snart voro långt borta. Toke stod och såg efter
dem, tills seglen blivit små; då sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
