Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ärliga män, sade Thorkel, och därför är jag inte rädd
för svek om vi mötas till samtal.
— Jag känner din broder Sigvalde, sade Jostein; men
jag har hört sägas av många att du, Thorkel, inte är som
han.
Det blev nu uppgjort att de skulle mötas på ön till
samtal, på strandbrädden nedanför branten, i skeppens
åsyn: Jostein och Gudmund med tre män var i följe, och
Thorkel med fem, alla med svärd men utan kastvapen.
Så blev det; och från skeppen såg man hur de till en
början stodo ett stycke från varandra, med sina män tätt
bakom sig. Men därpå lät Thorkel bära omkring öl,
jämte fläsk och bröd; och snart sågos de sitta samman och
talas vid förtroligt. Ju mera Jostein och Gudmund
besinnade sig på Thorkels förslag, desto bättre syntes det dem;
och Gudmund var snart med på saken. Jostein höll emot i
början och sade att kung Erik hade ett svårt lynne mot
dem som visade honom ohörsamhet; men Thorkel hade
mycket att säga om de goda tiderna för sjöfarare i
västerled, och Gudmund tyckte att det var tids nog att oroa
sig för kung Eriks lynne när därav gjordes behov. De
kommo nu överens om hur makten och styret skulle vara
under resan och hur bytet skulle delas mellan dem, så att
inga trätor måtte uppstå; och Gudmund sade att fläsket
och talandet gav god törst och prisade Thorkels öl.
Thorkel skakade på huvudet och sade att det visserligen var
det bästa han hade att bjuda på nu, men dock ingenting
mot ölet i England, där det yppersta maltkornet fanns;
och Jostein fick hålla med om att det landet var värt att
besöka. Därpå togo de varandra i hand på att göra följe
och hålla ord; och när de åter kommit ombord, slaktades
tre får över hövdingaskeppens bogar, till offer åt
havsfolket för väderlycka och god färd. Hela flottan var väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
