Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans män, men det var tungt för honom att inte veta
någon utväg att nå henne. Han hade också bekymmer
av det slag han fått över nacken och den värk som ännu
satt kvar, men broder Willibald drog föraktfullt på
munnen åt detta och sade att den sortens skallar höllo för mera
än så. Därpå satte han blodiglar bak öronen på honom,
så att han snart kände sig bättre. Tankarna på Ylva
kommo då för honom allt mera; helst skulle han velat förmå
Thorkel och de andra till ett stort plundringståg mot
London och Westminster, för att så kunna komma åt henne.
Men mellan hövdingarna och sändebuden höllos nu långa
överläggningar om kung Ethelreds gåva; och hela hären
satt sysslolös i förväntan och åt och drack, under
mycket ordande om vad en så stor konung rätteligen kunde
böra betala.
De båda gamla biskoparna strävade manligen för sin
sak och talade mycket emot de summor som hövdingarna
tyckte vara lämpliga: de ville gärna lära dem, sade de,
att det fanns värdefullare ting än silver, som icke voro
av denna världen, och att det för en man med stor
rikedom var svårare att nå himmelriket än för en oxe att
gå genom ett rökfång. Hövdingarna lyssnade till detta
och sade att de voro villiga att taga på sig skadan
samman med nyttan och att det finge bli vid den summa de
begärt; och om det förhöll sig så som biskoparna sagt
med himmelriket och rökfånget, tyckte de sig bli kung
Ethelred till god hjälp genom att åtaga sig en del av hans
tyngande gods.
Med mycken suckan fingo biskoparna öka sitt bud, och
man blev till sist ense om summan. Varje man i flottan
skulle ha sex marker silver, utom vad som redan vunnits
vid plundring. Varje styrman skulle ha tolv marker, och
varje skeppshövding sextio; och Thorkel och Gudmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
