Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många att det knappt finns andra än östgötar som äro
deras övermän; och det kunde vara gott att få den saken
prövad. Och bland mitt folk har jag bärsärkar från Åland
som börja säga att denna färd ger dem gott byte och det
bästa öl, men endast föga strid; och sådant är ovant för
dem, säga de.
Thorkel sade att han varit ihop med norrmän men inte
hade något emot att möta dem igen, om han bara finge
sin arm i lag; ty här kunde vinnas både ära och rikedom.
Men Jostein skrattade högt och tog av sig hatten och
kastade den på marken framför sig. Han bar alltid en
gammal röd hatt med breda brätten, när han inte var i
strid, emedan hjälmen skavde honom.
— Se på mig, sade han, jag är gammal och skallig; och
där åldern finns, där finns visheten, det kan märkas nu.
Er båda, Thorkel och Gudmund, kan gudsmannen locka
med sin slughet, men inte mig; ty jag är vis liksom han
själv. För honom och hans kung vore det gott om de
kunde få oss att slåss med norrmannen och förgöra
varandra; därmed skulle han vara oss kvitt och inte behöva
öda silver på dem som blevo kvar. Men därav skall intet
bli, om jag får råda.
Både Gudmund och Thorkel fingo erkänna att de inte
tänkt på detta och att Jostein var den klokaste; och
sändebuden funno att intet mera stod att uträtta. De rustade
sig därför att återvända till kung Ethelred, för att säga
hur allt avlupit och få silvret erlagt så fort som möjligt.
Men dessförinnan klädde de sig i sina skönaste ornat och
togo sitt följe med sig och drogo ut till fältet där striden
stått. Där läste de över de döda, som nu lågo halvt dolda
av frodvuxet gräs, under det att kråkor och korpar
kretsade i rymden i tallös flock och skriade strävt över att
de blivit störda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
