- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
239

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - II. Om andliga ting - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Orm satt mörk i grubbel samman med den lille
prästen och tyckte att få människor kunde ha det
besvärligare ställt än han.

Broder Willibald hade funnit mycket att göra, ty det
fanns gott om sårade män att se till, och åt detta ägnade
han sig med allvar och nit. Han fick också se på Thorkels
arm och hade en del att säga om biskoparnas läkare och
deras sätt att sköta den; ty det ställde sig svårt för honom
att tro någon annan om förstånd och insikt i läkekonst.
Han sade att han tänkte resa samman med biskoparna,
men Orm var ovillig att släppa honom ifrån sig.

— Ty det är en god sak att ha en läkare till hands, sade
han, och det kan vara riktigt som du menar, att du är
den kunnigaste av den sorten. Det är sant att jag gärna
skulle vilja sända dig med bud till Ylva, kung Haralds
dotter, ty du är det enda bud jag vet att sända; men då
finge jag aldrig se dig igen, för det hat du hyser till oss
nordmän, och finge aldrig veta hennes svar. Och därför
sitter jag nu utan att veta mig någon råd, så att både
matlust och sömn börja tryta.

— Tänker du behålla mig som fånge här? frågade
broder Willibald förtrytsamt. Ändå heter det ofta hos er,
att er ordhållighet är lika stor som ert mannamod; och
alla vi som voro i tornet fingo löfte att fritt gå vart vi
ville. Men det har du kanske glömt?

Orm stirrade dystert framför sig och sade att han inte
hade lätt för att glömma någonting.

— Men det är svårt att släppa dig, fortsatte han; ty
det är som om du vore en hjälp för mig, även om du
ingenting kan göra i detta. Men du är en klok man, lille
präst, och hör nu på vad jag säger: Om du vore i mina
kläder, och hade det så ställt som jag nu har, vad skulle
du då göra?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free