- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
251

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - II. Om andliga ting - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara lika för alla; och som jag säger till mitt skeppsfolk,
så blir det. Jag har några ombord som redan äro döpta,
både en gång och två; men en gång till kan inte skada.

Han ville nu att båda biskoparna och hela deras följe
nästa dag skulle gå ombord på hans skepp, så skulle han
segla dem till London och Westminster. Där kunde sedan
alla bli döpta.

— Jag har ett stort och gott skepp, sade han. Det blir
trångt med så många gäster; men resan blir kort, och
vädret är stadigt och vackert.

Han var ivrig med detta; men biskopen sade att han
inte kunde bestämma i en så viktig sak förrän han talat
med sin ämbetsbroder och de andra. Orm fick därför ge
sig till tåls till nästa dag; han skildes med tacksägelser
från biskopen och återvände till sin bostad samman med
broder Willibald. Denne hade inte sagt mycket inför
biskopen, men nu gick han och skrockade för sig själv av
skratt.

— Vad är det du har sådant nöje av? frågade Orm.

— Det är mycket du ställer till för att få tag på kung
Haralds dotter, svarade den lille prästen. Och det synes
mig att du gör det bra.

— Går allt väl, skall du inte bli obelönt, sade Orm; ty
jag tror att min lycka börjat bättras från den stund jag
mötte dig här.

När biskopen blivit ensam, satt han småleende i tankar
och lät därpå sina tjänare väcka Gudmund. Detta lyckades
efter en stund, ehuru denne brummade vid att bli störd.

— Jag har tänkt mycket på den sak vi talade om, sade
biskopen; och genom Guds hjälp kan jag lova dig fyrtio
marker, om du låter döpa dig.

Gudmund blev genast klarvaken vid detta; och efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free