Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - II. Om andliga ting - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dem. Se ni inte att vi komma med fridssköld och ha
heliga biskopar ombord?
— Oss lura ni inte, svarades det från vaktskeppen. Här
släppas inga rövare förbi.
— Det är er egen konungs sändebud vi ha med oss, ropade Gudmund.
— Vi känna er, svarades det. Ni äro fulla av list och djävulskap.
— Vi komma för att bli döpta, röt Orm otåligt.
Härvid blev det skratt på vaktskeppen, och en röst ropade:
— Ha ni tröttnat på djävulen, er herre och fader?
— Ja, svarade Orm vredgat; och åt detta svar
skrattades ännu mera.
Nu artade det sig till strid; ty Orm tyckte illa om
skrattandet och befallde Rapp att hålla fram och lägga
ombord med det närmaste skeppet, som skrattade mest.
Men biskoparna hade nu i brådska fått på sig sina skrudar,
och med höjda stavar ropade de till alla att vara stilla.
Orm lydde ovilligt, och även Gudmund tyckte att detta
var mycket att stå ut med. Biskoparna kommo nu till tals
med sina landsmän och talade myndigt till dem, så att
dessa snart blevo kloka på att de heliga männen voro vad
de sågo ut till, och inte fångar eller förklädda rövare.
Skeppen släpptes nu igenom, och ingenting blev av utom
skarp munhuggning mellan manskapen när de rodde
förbi.
Orm stod med ett spjut i handen och såg mot
vaktskeppen, ännu blek av vrede.
— Dem hade jag gärna velat lära folkvett, sade han till
broder Willibald, som stod bredvid honom och som inte
visat stor oro när det såg ut till strid.
— Den som griper till svärd skall förgöras med svärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
