Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - II. Om andliga ting - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kommo de fram mot den stora bron, som var byggd
av väldiga stockar och där de största skepp kunde ro fram
sedan de fällt masten. Här kom mycket folk rusande vid
deras åsyn, och många väpnade män som skreko högt om
hedningar och djävlar; men de brusto alla ut i jubel när
deras biskop ropade till dem med mäktig röst, att allt var
väl och att fred gjorts upp med männen från sjön. När
skeppen kommo nära, stod folk tätt överallt på bron för
att se dem på nära håll; och när skeppsmännen fingo syn
på några vackra unga kvinnor, ropade de ivrigt till dessa
att passa på och hoppa ner; ty här funnes goda giften
ombord, silver och munterhet och raska män, och gott
om präster till att läsa över dem på fläcken, på yppersta
kristna sätt. Ett par av de unga kvinnorna grinade glättigt
och svarade att de hade god lust att försöka, men att det
var högt att hoppa; varpå de genast grepos i håret av
allvarliga anförvanter, som lovade dem ris på bara skinnet
för sådant otuktigt sladder med hedningar.
Broder Willibald skakade på huvudet och sade att
ungdomen började bli svår nuförtiden, även hos de kristna.
Och Rapp vid styråran skakade också på huvudet, när
skeppet kom ut under bron, och menade dystert att
kvinnor alltid voro sig lika med sitt onyttiga prat.
— De borde ha hållit mun, sade han, och hoppat
genast, som de blevo tillsagda.
Nu nalkades de Westminster och började se höga torn
sticka upp bak träden. Biskoparna klädde sig åter i full
skrud; och prästerna i deras följe stämde därpå upp en
gammal hymn, som Sankt Columbanus brukat sjunga vid
dop av hedningar:
Här seglar den räddade skara fram
— tag mot den, Herre god! —
som nyss i nöd och fara sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
