Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev han orolig på nytt, när han fick höra att det var
två starka skeppsbesättningar som kommit, och visste inte
om detta var att ängslas över eller glädjas åt. Han rev sig
i skägget och förhörde sig hos sina präster, hovmän och
kammardrängar om deras tankar i ärendet; och till sist
blev det bestämt att nordmännen skulle lägra sig på en
ängsmark utanför staden, men inte släppas in, och att
vakterna på murarna skulle förstärkas; samt också att
det i alla kyrkor skulle kungöras att hedningarna i
myckenhet flockades till dop och bättring, för vilket alla
människor borde ge pris och tacksägelse åt Gud och sin
konung.
Och nästa morgon, förkunnade han, kunde sändebuden
infinna sig hos honom, sedan han fått njuta någon ro
och vila, och ha med sig de hövdingar som skulle
döpas.
Nordmännen gingo till sin lägerplats, och kungens
ämbetsmän fingo brått att skaffa dem vad de behövde
såsom kungens gäster. Snart brunno eldar, och slaktboskap
bölade; och det ropades mycket efter vitt bröd, fet ost,
honung, äggkaka, färskt fläsk och sådant öl som kungar
och biskopar brukade dricka. Orms män bullrade mest
och voro svårast att göra till lags; ty eftersom de skulle
döpas, tyckte de sig värda att bli mest omhuldade.
Men Orm hade annat i tankarna än sina mäns föda
och brått att komma åt annat håll samman med broder
Willibald, som han inte ville skiljas från. Han kände sig
eländig av oro för Ylva och hade svårt att tro på att
hon verkligen fanns på detta ställe, trots allt vad
Willibald haft att säga. Det föll sig lättast för honom att tro
att hon gift sig eller rymt eller blivit bortrövad; eller
också att kungen, som sades vara mycket begiven på
kvinnor, fått ögonen på henne och tagit henne till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
