Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstad på skeppet. Detta vållar dig kanske sorg, Orm, men
jag visste intet annat att göra.
— Det är bättre att ha dig utan halsbandet än
halsbandet utan dig, svarade han; men det är ett kungligt
smycke, och jag tror att förlusten känns svårare för dig
själv än för mig. Var gömde du det?
— Det kan jag gärna säga, sade hon, ty här finns ingen
som sladdrar om det. Ett stycke utanför den stora
porten är en liten backe med enris och ljung, till höger tätt
invid vägen ned mot bron; och i den backen ligga tre
stenar tillsamman bland riset. De två äro stora och
ligga djupt i jorden, så att inte mycket syns av dem, och
mot dem ligger den tredje på lut och är inte större än att
jag orkar rubba den. Jag hade svept halsbandet i en duk,
och duken i skinn, och jag lade det under stenen. Det
var svårt att lämna det där, ty det var det enda jag hade
av dig. Men där tror jag att det ligger säkert, och
säkrare än om det följt med mig i främmande land; ty i
den backen kommer ingen, inte ens korna.
— Jag känner till de stenarna, sade broder Willibald.
Jag har varit där och plockat kattfot och backtimjan,
när jag samlade örter mot halsbränna.
— Det kan vara en god sak att du gömde det
utanför vallen, sade Orm; fast det kan bli svårt nog att
hämta det ändå, så nära vargens lya.
Sedan Ylva lättat sitt hjärta om detta, blev hon ännu
mera lycklig; och plötsligt föll hon biskopen om halsen
och stoppade mandlar i hans mun och började tigga honom
att han nu genast på stunden skulle läsa över dem och
viga dem samman. Biskopen fick mandel i vrångstrupen i
förskräckelse och slog ifrån sig med båda händerna.
— Jag tycker som hon, sade Orm. Gud själv har hjälpt
oss att mötas igen, och nu tänka vi inte skiljas åt mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
