- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
273

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Se! sade han till ärkebiskopen, som satt bredvid
honom på en lägre stol: fyra flugor i en smäll; och ändå är
detta en dålig smälla.

Ärkebiskopen sade att han inte trodde många kungar
om att göra sådant efter, och att det vittnade om både gott
handlag och god lycka. Kungen skrattade belåtet; och
därpå fortsatte sändebuden med sitt, och alla lyssnade
åter.

När de slutat, tackade kungen dem, i det han prisade
deras vishet och nit, och frågade ärkebiskopen vad man
skulle säga om det som gjorts upp. Ärkebiskopen sade
att det förvisso var en börda, men säkert det bästa som
varit möjligt; och kungen nickade.

— Och det är en god sak, sade ärkebiskopen, ljuvlig
för alla kristna och högeligen behaglig för Gud, att våra
fromma sändebud förmått vinna stora krigshövdingar och
många män för Kristus; och för detta må vi alla vara
glada.

— Så är det, sade kungen.

Nu mumlade biskopen av London till Gudmund att det
var dennes tur att yttra sig, och Gudmund steg villigt
fram. Han tackade kungen för hans gästfrihet och
givmildhet, och sade att hans rykte efter detta skulle vara
stort ända bort till Östergötland och längre. Men en sak
ville han gärna veta, för att inga misshälligheter skulle
kunna uppstå, nämligen hur länge det kunde dröja innan
silvret komme i deras händer.

Kungen betraktade honom uppmärksamt medan han
talade, och frågade vad det var för märken han hade i
ansiktet.

Gudmund svarade att det var märken efter en björn,
som han en gång jagat på oförståndigt sätt, så att björnen
knäckt spjutskaftet, efter det han fått spjutet i bringan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free