Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - III. Om främlingarna med saltforan, och hur kung Sven gick miste om ett huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tredje kapitlet
OM FRÄMLINGARNA MED SALTFORAN, OCH
HUR KUNG SVEN GICK MISTE
OM ETT HUVUD
Nästa kväll kom främlingarnas fora fram till Gröning.
Det hade börjat regna, och män och hästar höllo ett stycke
från porten, under det en man kom fram och frågade
efter Orm och bad om husly för natten. Hundarna hade
skällt i tid, och Orm stod framför porten samman med
Rapp och prästen och fem män av husfolket, alla väl
väpnade utom fader Willibald. Främlingen som kommit
fram var en hög och mager man, svept i en vid kappa.
Han strök regnet ur ögonen och sade:
— Detta är ett regn som är svårt för handelsmän, ty
varken balar eller lädersäckar stå sig mot det; och jag har
salt och kläde som dåligt tåla väta. Fast jag är en
främling ber jag därför dig, Orm, om skydd för varorna och
tak över huvudet för mig och mina män. Och det är
ingen landstrykare som ber dig om detta, Jag är Östen,
Ugges son, från Örestad i Finnveden, av Långe Grims
släkt; och min morbroder var Styr den Vise, som alla hört
talas om.
Orm såg noga på honom medan han talade.
— Du har stort följe, sade han.
— Och likväl har jag stundom tänkt att det kanske är
för litet, svarade Östen; ty jag för med mig dyrbart gods,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
