- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
38

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IV. Hur Orm predikade för salthandlaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stället säga så: Det finns ingen Gud utom Gud, och
Kristus är hans profet.

— Inte hans profet, utan hans son, sade fader
Willibald strängt.

— Hans son, sade Orm hastigt. Så skall det vara. Jag
vet det väl. Jag talade i hast, och min tunga löpte fel,
för den falska läras skull som jag höll mig till hos min
herre Almansur av Cordova, när jag tjänade honom i
andalusiernas land. Men det är länge sedan, och det är
nu på fjärde året sedan jag blev döpt av en helig biskop
i England; och alltsedan dess har Kristus varit mig till
den största hjälp. Mina fiender ger han i min hand, så
att inte bara män som du äro maktlösa mot mig, utan
även själve kung Sven; och mycket annat har också
kommit mig till del. Jag är född med god lycka, men
likväl har det märkts stor skillnad för mig i detta.

— Det kan jag inte säga emot, sade Östen, att din
lycka är bättre än min.

— Men det är först sedan jag lät mig döpas, som den
blivit så god som nu, sade Orm. Ty först, när den
gamla läran var allt jag visste, kom jag ofta i stor nöd, och
i två år satt jag som slav på Almansurs skepp, tjudrad
med järn vid roddarbänken. Och det är sant att jag vann
detta svärd, som du ser här och som är det yppersta
bland vapen, så att Styrbjörn själv, som visste mest om
svärd och som höll det i sin hand hos kung Harald, sade
sig aldrig ha sett ett bättre; men stor lön för så mycken
vedermöda kan jag likväl knappt kalla det. Sedan höll
jag mig till andalusiernas lära, såsom min herre Almansur
befallde mig; och då vann jag en halskedja som är en
stor skatt. Men för den kedjans skull blev jag sårad
nästan till döds vid envige i kung Haralds hall, fast jag bar
en god andalusisk brynja; och utan den hjälp jag fick

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free