Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XI. Om Toke Grågullesson och den olycka han haft; och om en ond skänk från finnvedingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig i smyg och skicka mitt huvud till kung Sven. Där
miste han många män och sina hästar och sitt gods och
fick själv skallen spräckt; och om den saken lär det väl
bli talat nu på tinget. Ty jag lät honom löpa med livet,
sedan hans skalle läkts, och ett par av hans män med
honom; men först förmådde jag honom att anamma
Kristus. Och mest kom sig detta av att fader Willibald här,
som jag ogärna gör emot, hellre ville ha dem kristnade
än dräpta.
— Även de klokaste män äro stundom dåraktiga, sade
Toke; och den som släpper sin fiende levande har sig
själv att skylla om han får ångra det. Jag vet att de
kristna stundom göra så, för att ställa sig väl med sin
gud; men i dessa trakter är det gamla sättet det bästa.
Nästa gång får du kanske stort besvär med att döda den
man du släppt; ty det är säkert att han skall försöka
hämnas för allt han mistat och för den smälek han fått
lida genom att bli döpt.
— Vi gjorde det som var rätt, sade fader Willibald;
sedan få djävulen och hans anhang göra vad de kunna.
— Och Guds hand är kanske starkare än du vill tro,
sade Orm. Men nu är det på tiden att vi få höra hur det
gått för dig sedan sist.
Toke började nu berätta om sitt. Han sade att för
honom hade det inte varit någon långfärd utrikes, inte heller
sådana stora äventyr som Orm varit med om; men kanske
lika mycken ofrid eller mera.
— Ty att komma hem till Lister var som att ramla i
en ormgrop, sade han. Knappt hade jag nått min faders
gård och hälsat de gamla och satt min kvinna och mitt
gods inom dörren, förrän män kommo springande i bråda
ärenden. Och strax fann jag mig mitt i den fejd som
blomstrade i hela bygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
