Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IV. Hur de lade råd om hämtande av guldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ditt öde att hämta guldet, det må du förstå; och
värre har jag hört talas om. Det blir en lång resa, det är
sant, men det är rimligt att du får ha besvär för en sådan
skatt. För min del har jag det så ställt, att skinnhandeln
är dålig och min kvinna med barn. Därför kan jag följa
med utan bekymmer.
— Även Rapp rådde mig att resa, sade Orm, men det
var när han trodde att han själv skulle med. Men när
jag sade honom att han måste bli kvar för att se till
gård och folk, då besinnade han sig och rådde mig att
glömma guldet och stanna hemma. Fader Willibald råder
på sitt sätt: han säger att jag är rik nog redan, och
gammal nog för att tänka mera på himmelska skatter än på
jordiska. Men jag har svårt för att tänka som han i denna
sak.
— Där har prästen fel, sade Toke, hur vis han än må
vara i många ting. Ty så är det med människan, att hon
tänker mera på gods och guld när hon börjar bli äldre.
Så var det med kung Harald, det säger min kvinna; och
han var den visaste av alla människor, fast det är sant
att han en gång blev lurad av mig, Och själv känner jag
större ilska för varje år mot de gotska köpmännen vid
Kalmarna, även när de inte betala mindre för mina skinn
än förr.
— Det är också annat som åren ha med sig, sade Orm;
och det kan vara ovisst om jag nu skulle stå mig på
långfärd lika bra som förr.
— Jag är äldre än du, sade Toke, och mig tynga inte
åren. Och det är inte länge sedan det spordes att du
dräpt tvenne bärsärkar med ett kvastskaft. Det må i
sanning kallas ett raskt dåd, och det synes mig vittna om
att ungdomen alltjämt sitter kvar i dig, även om du inte
själv vill tro det. Det var din dotter Ludmilla de rände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
