Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IV. Hur de lade råd om hämtande av guldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toke sade att på tal om detta kunde han berätta
nyheter från Värend.
— Ni minnas nog ännu prästen Rainald, sade han,
densamme som för Kristi skull slog ned den gamle Styrkar
vid stenen. Nu är käringen död, som han kom i träldom
hos, och han är en fri man och högt i ropet hos många.
Och präst är han alltjämt, men inte längre åt Kristus.
Honom tröttnade han på, medan han trälade hos
käringen; och nu förbannar han allt som hör honom till och
håller sig till Frej i stället och samlar stor rikedom med sina
konster. Alla kvinnor lyda honom och hålla honom för
den ypperste präst som någonsin setts bland virdar. Och
det säges att han samlat följe och redan är som en
hövding för löst folk.
Fader Willibald hörde detta med förfäran. Hädanefter,
sade han, behövde han inte längre hålla förböner för
denne man, och detta vore första gången han hört om en
kristen präst som öppet givit sig åt djävulen.
Ylva tyckte att han haft sina goda sidor och att det
var skada att det gått honom så illa. Men Orm skrattade.
— Låt dem båda, honom och djävulen, samsas med
varandra i lugn och ro, sade han. Vi ha viktigare ting att
tänka på nu.
Han var nu inte längre tveksam om hämtandet av
guldet. Det blev bestämt att om ett gott skepp kunde
finnas till köps nere vid kusten, skulle de segla vid
midsommar.
— Men värst blir det med skeppsfolk, sade Orm. Vi
må ha skeppskunniga män, men sådana är det ont om här
i inlandet, och att leja främlingar kan ha sina vådor med
sådan frakt som vi skola hämta. Det kunde vara klokt att
taga få, ty då blir legan mindre; men kanske klokare att
taga många, ty vi veta ej vad faror som vänta.
15—451962. Beng!sson, Röde Orm. II. 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
