- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
228

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - V. Hur de seglade till gutarnas Vi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sones gård var stor och rymlig, och överallt var den
full av hans söner och deras barn. Själv var han
övermåttan gammal nu och mycket frusen; han satt bredvid
elden och mumlade för sig själv. Orm hälsade honom med
vördnad, och efter en stund kände Sone igen honom och
nickade vänligt och ville veta nyheter och började tala
om sin hälsa. Den var mindre god än förr, men dock
ingenting att klaga på; och en glädje var, sade han, att han
hade kvar sitt förstånd i gott behåll: det var alltjämt
bättre än andras.

En mängd av hans söner hade kommit in för att hälsa
främlingarna och lyssna till dem; de voro kraftiga män av
alla åldrar. När de hörde sin fader tala om sitt förstånd,
ropade de att detta endast vore löst prat av den gamle: av
hans förstånd sade de, funnes nu ingenting kvar, utan
endast själva tungan och pladdrandet. Sone blev ilsken vid
detta och riste sin käpp och fick dem tysta.

— De tala i enfald, sade han till Orm. De tro att mitt
förstånd gått åt till att avla dem alla och att ingenting
finns kvar åt mig själv. Men detta är fel, det är lätt att
märka; ty det är inte mycket som kommit på deras lott.
Men stundom är det så med mig, att jag tar fel på deras
namn eller glömmer dem helt, och det förargar dem så att
de tala illa om mig. Men sanningen är att de namnen inte
äro mycket att lägga på minnet.

— Jag har kommit hit både för din skull och för dina
söners, sade Orm, Jag skall på långfärd österut till Gårdarike,
för ett arvs skull. Skepp har jag redan köpt mig. Det
kan bli en färd där goda stridsmän kunna behövas. Nu
har jag alltid hört dina söner prisas som raska män, och
därför har jag tänkt att det vore en god sak att få några
av dem med på färden, Jag ger hederlig lega, och vill det
sig väl kan det bli silver att dela vid hemkomsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free