Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - V. Hur de seglade till gutarnas Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var allt färdigt; och sedan bockblodet runnit över
bogen, seglade de ut, i vackert väder och med god vind.
Från sina unga dagar kände Toke leden så långt som till
Gotland, och han hade tagit på sig att föra skeppet till
gutarnas Vi. Längre än dit visste ingen mycket; där finge
de leja en styrman till hjälp ty sådana fanns det gott om
hos gutarna.
Både för Orm och för Toke kändes det gott att åter
vara till sjös, liksom om många bekymmer som hörde
landbacken till plötsligt fallit ifrån dem. När
Listerlandet skönjdes i fjärran, tyckte Toke att sorger förvisso
kunde tynga den som sysslade med skinnhandel, men att
han nu åter kände sig lika sorglös som den gång han här
seglat ut med Krok.
— Och varför jag hållit mig från sjön så länge är mer
än vad jag själv förstår, sade han. Ty ett skepp med goda
män är det bästa av allt. Det är en god sak att sitta med
trivsel i land, och det behöver ingen skämmas för; men en
utfärd långt bort, med byte att vänta och denna lukt i
näsan, det är människans bästa lott, och bot för både ålder
och ledsnad. Det är märkligt att vi nordmän sitta hemma så
mycket som vi göra, fast vi veta detta och förstå oss bättre
på skepp än andra och ha hela världen att plundra.
— Kanske det hänger så ihop, sade Orm, att mången
tycker bättre om att bli gammal i land än att fara ut efter
den säkra bot för ålder som sjöfarare ofta möta.
— Här känner jag många lukter, sade Svarthöfde
bekymrat, men ingen som synes mig god.
— Det är för din ovanas skull och för att du ännu
inte förstår bättre, sade Orm. Det må vara sant att
sjölukten här inte är riktigt sådan som västerut; där är
havet grönare av sälta, och styrkan av dess lukt är större.
Men denna är inte att klaga på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
