Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VI. Hur de rodde till Dnjepr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågo på de stungna och satte på dem en salva, som bestod
av ormfett, kvinnomjölk och honung samt saften av
helande örter, och därav kände sig de sjuka snart bättre.
Orm gav kvinnorna öl och silver; de drucko ivrigt och
voro noga med att inte lämna en droppe kvar, och de
tackade honom ödmjukt för silvret. Skrivaren talade med
dem; de tittade allvarligt på honom och nego och gingo
tillbaka till sin by.
Efter en stund kommo några män från byn; de hade
med sig tre svin och två unga oxar. Skrivaren gick fram
mot dem, men de sköto honom åt sidan och ställde sig
framför Orm och Olof Sommarfågel och började ivrigt
tala. Skrivaren stod bredvid och hörde på, och plötsligt
gav han till ett rop och sprang till skogs. Ingen kunde
förstå dem utom oxförarna, och dessa kände inte många ord
av nordmäns språk; men av åtbörderna blev det klart att
dregovitjerna ville skänka Orm svinen och oxarna, mot
att han skänkte dem skrivaren. Honom ville de släppa till
sina björnar, emedan de tyckte illa om storfurstens män.
Orm kunde inte vara dem till lags i detta, men han lät
även dem få öl och betalte dem för djuren, så att de
skildes åt i stor vänskap. Längre fram på dagen kommo andra
gamla kvinnor med stora ostar, som de bytte bort mot
var sitt mått av det goda ölet. Männen, som nu höllo på
med att steka kött, tyckte att allt artade sig bättre än de
kunnat vänta. Det var endast skada, sade de, att det var
käringar som kommo i stället för unga kvinnor. Men dem
släppte dregovitjerna inte ut ur byn.
Skrivaren kom tillbaka ur sitt gömsle fram mot
kvällen, när stekoset lockade honom. Han var ivrig att
komma bort från dessa vilda människor. Storfursten skulle få
höra hur de buro sig åt, sade han.
De drogo vidare och kommo till ännu en sjö, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
