Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VII. Om det som hände vid forsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed var denna rådplägning slut. Nästa morgon,
innan de foro vidare, talade Orm till männen. Han sade dem
att de skulle längre ned åt floden än till Kiev: till ett
ställe där arvet efter hans broder låg gömt.
— Det kan komma till strid där, sade han; och om ni
då visa er som raska män, så att arvet kommer i min hand,
kan något komma på er lott att dela, förutom den goda
lega ni redan lovats.
Männen hade inte mycket att säga om detta. Endast
Sones söner hördes mumla sinsemellan att där skulle
tvenne av dem dö, och att de hellre skulle velat ha öl, i stället
för det söta drickat i detta land, för att kunna slåss med
sin fulla styrka.
De voro i land på flera ställen nedåt floden, i
poljanernas byar, där rikedom rådde. Där köpte Orm mat och
dryck, så att de voro lika väl försedda som när de seglat
hemifrån. Och sent en kväll, när dimma låg över floden,
rodde de förbi Kiev och kunde inte se mycket av staden.
Fastes skrivare blev orolig över att de inte lade i land
här.
— Jag har viktigt ärende till storfursten, såsom ni alla
veta, sade han.
— Det har blivit bestämt att du skall följa med till
forsarna, sade Orm. Du är skicklig att tala med alla
människor och kan bli oss till nytta där. Här blir du satt i
land när vi komma tillbaka.
Skrivaren visade nu stor ängslan; men sedan han fått
Orm att svärja en ed, vid den Heliga Treenigheten och
Sankt Cyrillus, att inte sälja honom till patzinakerna och
inte tvinga honom att ro, blev han åter lugn och sade att
storfursten finge ge sig till tåls.
Snart började nu byarna längs stranden bli färre och
upphörde till sist; och gräslandet tog vid, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
