Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VII. Om det som hände vid forsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta. De började sin vandring i en månlös natt; men
månen skulle snart komma upp, och i all sin oro var Orm
glad för detta, ty han var rädd att eljest inte kunna
skönja märkena där skatten skulle ligga.
Men när månen kom upp, bragte den dem genast
bekymmer; ty det första den lyste på var en ryttare i
toppmössa och lång rock, som höll stilla på en kulle snett
framför dem. De hejdade sig genast vid denna syn och
blevo stående tysta. Det var ännu mörkt i sänkan där de
stodo; men ryttaren såg ut att spana åt deras håll, som om
fotsteg eller gnissel från kärran varskott honom.
En av Sones söner rörde vid Orm med sin båge.
— Det är långt håll, mumlade han, och månsken är
svekfullt att skjuta i; men vi tro oss kunna märka honom
så att han blir där, om du så önskar.
Orm tvekade ett ögonblick; därpå mumlade han till
svar, att fiendskap inte skulle börjas från hans sida.
Ryttaren på kullen gav till en vissling, som lät som en
vipas skrik, och ännu en ryttare blev synlig och höll
bredvid honom. Den förste ryttaren höll ut sin arm och sade
något; därpå sutto de stilla båda; därpå vände de plötsligt
sina hästar och redo därifrån och försvunno.
— Detta må ha varit patzinaker, sade Orm; och nu ha
vi det illa ställt, ty det är säkert att de sågo oss.
— Här äro vi nu strax vid den femte forsen, sade Olof.
Det vore harmligt att vända när vi nått så långt.
— Strid med ryttare är inte mycket att stå efter, om de
komma med övermakt, sade Orm.
— Kanske vi få vara i fred till gryningen, sade Spof,
ty detta månsken är lika dåligt för dem som för oss.
— Vi skola fortsätta, sade Orm.
De skyndade sig det bästa de kunde, och när de nått
nedom den sjätte forsen, började Orm se sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
