Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IX. Om hemkomsten och hur Olof Sommarfågel lovade att bli kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sömnad, för att göra sig rymligare bälten; andra gnedo
och putsade sitt guld, för att få det klarare; och glädjen
var stor hos alla när de talade om sin lycka och om
hemkomsten och det stora rus som då skulle drickas.
De nådde åmynningen och rodde upp i ån tills de
kommo till en bonde vid stranden som Orm kände; där drogo
de upp skeppet bland kras av ny nattis och satte det i
skjul och fingo hästar lejda. Några av männen drogo nu
till sitt, men de flesta voro kvar i flocken.
Spof stod tveksam. Kanske vore det bäst, sade han till
Orm, att han stannade hos bonden på detta ställe, som
sades vara en god man, för att till våren finna skepp hem
till Gotland.
— Men det blir en oviss vinter för mig, sade han
bekymrad. Ty vilken bonde är så god att han inte genast
slår ihjäl mig i min sömn, om han får veta vad jag har i
mitt bälte? Och alla dräpa gärna gutar, utan att fråga
sig för, för den rikedoms skull de tro dem äga.
— Du skall följa med mig, sade Orm, och vara min
gäst över vintern; det är inte mera än du förtjänt. Sedan
kan du draga hit och finna skepp hem när våren kommit.
Spof tackade för detta och följde gärna med.
Nu drogo de åstad; och det syntes ovisst om det var
Orm eller Olof Sommarfågel som längtade mest att nå
till Gröning.
De kommo till ett ställe där stigen grenade sig och där
det ena spåret ledde till Sones gård. Men de sju bröderna
stodo surmulna och revo sig i huvudet. Orm ville veta
vad som fattades.
— Vi ha det gott nu, sade de, och bättre än någon
annan. Vi äro rika, och ingenting kan hända oss förrän
vi kommit hem. Men så snart vi återse den gamle är
trolldomen slut; sen kunna vi dö som alla andra. Förr voro vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
