Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerana henne då skulle vara detsamma som att döda
henne.
Det faus icke ett ögonblicks tvekan; men långt
efteråt låg det öfver honom liksom en känsla af
blygsel. Han visste med sig, att det icke varit
mod eller offervillighet, som saknats; och ändå
tyckte han sig nästan stå i jemnbredd med de
andre, de fege, de ljumme, de som nu ryckte på
axlarne åt siu ungdoms hänförelse, skandinavis-
mens frashjeltar så stora i orden förr och nu så
små i handling. Han hade åtminstone ingen rätt
att döma dem, han som sjelf måst böja sig under
omständigheternas makt.
Måst böja sig; ty hau kunde ju icke med egen
hand stryka det stora solskenet bort ur sitt lif.
Han satt som åskådare dernere på sin gård,
följde på afstånd händelsernas gång och slöt sig
föröfrigt inue i sitt hem. Det faus något ömtåligt
och vekt i hans natur; ban hade behof af värme
ocb innerlighet, efter en mjuk kvinnohand att stryka
genom sitt hår, efter barnajoller och barnasmek,
efter trygghet, harmoni och ro när han kom från
dagens arbete. Det var som trädde han då in i
en renare verld och han slöt dörrarne försigtigt
igen bakom sig, att intet af den skämda luften
utifrån skulle tränga in i hans paradis.
Inom sin ort var han icke någon populär man;
han ansågs stolt, otillgänglig och högdragen. Bön-
derna visste att han föraktade dem som varelser
af en lägre race än han sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
