Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då drömde han svindlande drömmar, burna af
stormen.
Han hade en gång läst några stolta ord, som
då alltid ringde bonom i öronen:
»Jag är svärdet och jag är lågan. Det var jag
som lyste för er i mörkret, och när striden bröt ut
stod jag fäktande i främsta ledet.
Rundtomkring mig ligga mina vänner döda, men
vi ha segrat. Vi ha segrat, fast manfallet var stort.
Midt i triumfsångens jubel tona begrafningshögtid-
ligbeternas koraler. Men vi ha icke tid, bvarken
o
att glädjas eller sörja. Anyo klinga signalerna till
förnyad kamp.
Och jag är svärdet och jag är lågan.»
Derute såg Max hur striden rasade, striden för
allt det högsta på jorden, ljusets och mörkrets eviga
strid. Mörkrets här hade öfvermakten, ljusets rid-
dersmäu hänförelsen. Blodiga bugg fingo de upp-
bära, svärdsklang skälfde i luften, men genom va-
pengnyet susade redan de första tonerna af seger-
sångens jubel —–-
–der skymtar fram ett lidelsefullt besjäladt
ansigte midt i stridsvimlet, men ett blixtrande svärd
slår ner, blodet sprutar fram på en bvit panna och
elden slocknar i ett par bruna ögon — — —
— — framstupa öfver en graf ligger en flicka
med utslaget stenkolssvart hår — och gråter–-
Men det allra nyaste nya var att hjelten hette
Sommelius och kallade sig sjelf Beppo. Max hade
Lundegård, Röde prinsen. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
