Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du skulle inte tala såder, Max», sade hou. »Det
kan vara tungt nog ändå.»
Men nu flammade karmen upp inom konom ock
sprängde alla fördämningar.
»Tungt?» skrattade kan. »Ja, men jag vill tala
ock jag skci tala, förstår du! Ja, för jag skäms,
förstår du — ock det ska’ du veta! — öfver att ka
kastat bort–-källit af dig som jag gjort–
kastat bort mina–-ja, det innerligaste och
vackraste ock finaste i mitt väsen, förstår du! —
på en sådan som du!»
Hela kans ansigte förvred sig under de frukt-
lösa försöken att kufva sinnesrörelsen; men det
ville icke lyckas. Då vände kan sig plötsligt 0111
ock gick.
Hon satt kvar, lyssnande slött till stegen, som
aflägsnade sig — först som ett’ tunnt klapprande i
korridoren, derpå som ett aflägset eko ock till sist
ingenting utom tystnaden, tomheten. Det var som
trängde den inpå henne från alla sidor, pressade
henne tills kon ville gråta, skrika; men kon kunde
icke. Det var icke kraften, som fattades, det var
viljan att röra en fiber; och kon blef kvar i samma
ställning och med samma uttryck af slöliet, medan
tiden gick, minut efter minut. Men långt omsider
började något röra sig inom henne, spänna på och
kämpa sig fram, i början dunkelt ock smärtfullt,
men sedermera med en växande förnimmelse af
lättnad öfver, att det var genomgånget, det ound-
vikliga, som måste komma; ock kack i käl följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
