Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Max satt i sitt arbetsrum med utsigt öfver Hel-
gonabaekens dammar; det var en råkall december-
dag med drifvande snöbyar och slask. Viudeu pep
i de nakna trädkronorna utanför fönstret, der gån-
garne lågo falla af gulnadt löf’.
Han satt i vemodsstämning och tänkte öfver
sitt lif, som tycktes honom ödsligt och ensamt och
öfvergifvet — en höstsång utan ord.
Det knackade plötsligt på dörren tre hårda slag
— »Stig in!» — och in steg en liten ljuslätt herre
med glasögon och ett par bleka mustascher i ett
blekt ansigte.
»Gustafsson!» sade Max. »Se, goddag!»
»God dag käre bror», mälte den andre bredt i
det han steg fram och tryckte värdens hand. »Tillå-
ter bror, att jag slår mig ner?»
Han var en man af gamla skolan och använde
alltid ordet bror som pronomen. För öfrigt var
hau medlem af samma nationsafdelning som Max,
de hade träffats vid de officiella festerna, utbytt
ett par ord och blifvit bröder. Intimare var be-
kantskapen icke, men nu sutto de rnidt emot hvar-
andra och ansträngde sig för att visa hvarandra
en lijertlighet, som skulle öfverskyla deras ömse-
sidiga likgiltighet.
O O O
»Papper på bordet — hä, hä — bror skrifver
vers har jag hört», inledde gästen konversationen,
i det han slog sig ner.
»Visst inte», protesterade Max. »Jag bara gör
anteckningar till hvad jag läser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
