Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han efter måltidens slut gerna ville siiga några
afskedets ord till den studerande ungdomen i den
afdelning, vid hvilken han varit så nära knuten
under alla de år, han tillbragt i Lund.
Herr biskopen var en alltför stor man att
kunna bekväma sig till ett vanligt sextal mellan
steken och glacen. Han ville icke se ett tuggande
och smuttande publikum framför sig, han ville ha
uppmärksamma ögon och ett odeladt intresse.
När man efter slutadt ätande samlades — innan
bålarue buros in — i lilla salen besteg herr biskopen
talarestolen.
Hau började med några vackra ord om det ve-
mod, som alltid liv ilar öfver ett afsked, och skildrade,
hur detta vemod måste bli dess mera starkt, ju
starkare banden varit mellan dem, som stanna, och
den, som skall gå. Härpå öfvergick han till en
kort och afgjordt välvillig karaktäristik af sin verk-
samhet vid universitetet, hvarpå han blygsamt för-
klarade, att det icke tillkom houom sjelf att fälla
någon dom — ja, att domen öfverhufvudtaget en-
dast låg i den Högstes hand. Att biskopen emeller-
tid trodde sig ha Honom på sin sida, framgick tyd-
ligt af premisserna.
Härmed kunde han sluta. Men det fans ännu
några ord, som det låg honom om hjertat att få
säga–och han uppläste med en gripande käusla
slutklämmen i eu predikan om tidens ondska.
Ja, tiden var ond! Röster höjde sig från östan
och vestan, förnekande, hånande, bespottaude kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
