Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
locka ocli skrämma, ocli der afgörandet hänger på
en hårfin tråd. Och ännu skälfde hvarje fiber i
hans hjerna efter den våldsamma spänningen.
Det svarta spöket, hvars namn han aldrig kunnat
nämna utan en rysning, hade lagt sin klibbiga
hand på hans egen panna; och från den stunden
hade han känt det, som om hvarje möjlighet för
honom sjelf till lycka i lifvet vissnat bort.
Krisen hade varit svår. Det var icke sjukdo-
men, som gjort honom så blek och infallen; fysiskt
hade den varit lindrig nog: det var själssympto-
merna, som härjat mest. Pörgäfves hade läkaren
sökt hålla hans fantasi inom rimliga gränser, den
hade vanvettig af ångest skenat iväg djupare och
djupare in i det okända mörkret, der alla okunnig-
hetens mystiska föreställningar och fördomar upp-
förde sin vilda liexdans.
Och i denna ångstens natt hade jaget dött;
egoismens, sjelfuppehållelsens stålfjäder hade brustit.
Öga i öga med förintelsens storhet hade han
sett sin egen litenhet; han var blott ett kryp bland
de milliarder, som krälade på jordens yta. Men
samtidigt hade det vaknat inom honom den var-
maste menskliga sympati för allt lefvande, en läng-
tan att vara god mot någon eller några af dessa
milliarder, som föddes, ledo och skulle dö som han.
Han kunde icke som förr egna alla tankar ocli
känslor åt sitt eget fattiga lif; intresset för den
stora, lidande menskligheten smög sig som ett ny-
födt barn varmt intill hans bröst. Och detta barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
