Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar namnet Moppe; ban var 20 år ocb bade redan
länge sysslat med en roman »ur det verkliga lifvet».
Max blef glad öfver att träffa ett par menni-
skor; han hade så länge left ensam på sitt rum, att
det i början föreföll honom helt nytt att höra sin
egen röst.
»Du ser nervös ut, gamle!» sade Ansjovisen med
sin prononcerade Stockholms-gatdialekt. »Ja, ja —
mensklighetens lifsfrågor–-det tar på krafterna!»
»Ähja», replicerade Max. »Det vill ben till.»
»I näsan ja», sade Moppe. »Du liar, du.»
»Vill du ha mat, prins? Jag har lofvat Moppe
en festportion, och der blir väl alltid en köttbit
öfver.»
»Jag går med; men jag vill ta min ansjovis på
eget konto.»
»Gu’bevars, ers höghet; jag trugar inte mina
håfvor på folk.»
De följdes åt, superade på Operakällaren och
sutto länge sprakande vid en kopp kafie i Lager-
lunden.
Ansjovisen hade druckit vin till maten och höll
nu på med sin tredje ehartreuse. Det gjorde, att
han kände sig öfverlägsen och började predika moral
för Max.
»Gå hem till gubben», sade han. »Kyss på tass
och låt det bli godt igen.»
»Den saken vill jag inte tala med dig om», sade
Max afvisande.
»Vill du inte tala med mig?» sade Ansjovisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
