Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— helsar den bleke grubblaren i waggonen, som
bär mästarens drag.
* *
*
Den ljungbevuxna dalen, där järnvägen stryker
fram i rak linje mellan enebuskar och lingonris,
tufvor och mossgrodda stenar, hade redan i många
timmar slumrat i senhöstnattens skymning. Kring
alla föremål lindade sig dimman, mjukt som den
finaste slöja, luftigt som det lättaste tior, därunder
alla färger flöto samman och alla konturer för-
svunno.
Från öster till väster spände sig himmelen mällan
skogbevnxna åsar. hvilkas taggade silhouetter af-
tecknade sig skarpt mot bakgrunden af oktober-
nattens kallt, strålande firmamänt. Högt och hvälfdt
hängde det i luften som en iättebaldakin af silkes-
Ö o
sammet, fuktigt blått, med millioner fosforskimrande
reflexer från millioner himlakroppar.
Ansigte mot ansigte med denna himmel tycktes
jorden ännu mörkare, näjden än mera ödslig, tyst-
naden så underligt djup.
Därnere lyste intet ljus; nit var slocknadt i
nattens dvala, och mörkret stirrade mot himlen tröst-
löst och öfvergifvet.
Och där hördes intet ljud; icke den minsta
knäpp; icke ett nattdjurs tassande, icke det lättaste
sus af en vind, ej ens ett döende eko fjärranifrån.
Det var som om natten i andlös spänning lutat sig
tätt mot jorden, lyssnande äfter dess hjärtas slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rodeprins/0134.html
