Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii blåsig November-eftermiddag kom Max in
på operakaféet. Han gick långsamt hän mot
det vanliga hörnet för att se efter om någon var
kommen ännu. Jo, Josef satt der redan med sin
kaffekopp framför sig.
»God dag», nickade Max.
»God dag», svarade Josef.
Max slog sig ner och fick också en kaffekopp.
Josef satt orörlig och tyst som en indisk afgud
och stirrade framför sig, medan han da och då drog
ett bloss af sin cigarr.
Han hade ett magert ansigte med ett par vackra,
kloka ögon under en väl formad panna; men det
fans något sjukligt i detta ansigte, något på samma
gång nervöst och förstenadt; det såg ut, som hade
det aldrig varit ungt.
Josef var den unga literatureus kvidande barn.
Han skref dikter — bleka foster af sjuka nerver,
klagande accord i moll med dissonnanser, som skuro
i öronen på den stora hopen.
Han hade kommit till Stockliolm under kvar-
stads-striden, då han helt plötsligt rest ifrån sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
